VI FINNS ÄVEN PÅ FACEBOOK - https://www.facebook.com/gifsherrseniorer 

SAMT PÅ INSTAGRAM - https://www.instagram.com/Genarps_if_herrseniorer

Säsongen 2025!

Ledarstaben 2025 består av Murat Kocacenk (tränare), Jonas Einbjörn (ass. tränare), Håkan Hohenacker (massör/leg. sjuksköterska), Mats Einbjörn (mv. tränare), Gustav Lindelöf (lagledare), Christian Dunegård (lagledare), Thomas Mårtensson (lagledare).

A-laget kommer spela i Div. 6 Södra.

Hemmamatcherna spelas på Ekevallen (Ekevallavägen 10, Genarp).

Färger:          röd, röd, röd (tröja, byxa, strumpa)

Reservfärger: svart, svart, svart (tröja, byxa, strumpa)

En på förhand tuff bortamatch skulle visa sig bli precis det vi förväntat oss.

Två lag som ville vinna – men som till slut fick nöja sig med en poäng vardera.

Strax efter slutsignalen grämde vi oss över alla de klara målchanser vi skapade, där vi borde haft bättre skärpa och varit mer effektiva. Speciellt under inledningen av andra halvlek var det mestadels spel på deras planhalva. Jag tror att deras kvitteringsmål, som kom så pass nära inpå vårt ledningsmål, var boven till att vi inte lyckades roffa åt oss alla poängen. Samtidigt, enligt mig, så var detta säsongens tuffaste match, på alla sätt och vis. Och vi var väldigt nära en bortaseger.

Kokar jag ner alla känslor och landar lite i dem, så är jag mycket stolt över killarnas slit och insats. Gislöv hade också fina lägen och är ett lag som spelar positiv fotboll med skickliga spelare. Att släppa in ett mål är inte skam, men vi borde gjort fler framåt. Okej, jag släpper det. Vi förlorade inte och det var det absolut viktigaste utifrån tabelläget. Och vi fick öva på kvalspel i förtid. Laget åkte hem med flaggan i topp.

Vårt mål kom via Andreas Nilsson. I den 36:e minuten slog han till och bjöd på fotbollsgodis. Alex spelade bollen snett inåt bakåt och Andy smällde dit en riktig pärla med högerdojan. Hans första för säsongen och frågan om inte det var hans första mål någonsin för GIF.

Målet förtjänade ett bättre öde i form av tre poäng. Men, men… 

… och bara några minuter senare hamnade vi lite snett i försvarsspelet, nästan som att vi slumrade till för en sekund. Och då small det tyvärr i egen bur. Kanske inte helt orättvist, men något slarvigt för vår del.

Känslor var det gott om och det ska fotbollen alltid innehålla tycker jag.

Nu tar vi en tränings- och matchledig vecka.

Lördagen (6/9) är vi tillbaka på Ekevallen.

// Murre

Ett mål i vardera halvlek säkrade säsongens tionde trepoängare.

Extra kul för Melvin Malm som nätade två gånger om. Han har kämpat på bra under senaste tidens träningar och tagit till sig instruktionerna, vilket också gav resultat.

Första målet startade med en fin passning av Max Mårtensson. Senare visade Pontus Andersson upp sina kvaliteter. Sist på bollen var just Melvin som dunkade dit ledningsmålet efter knappa kvarten.

Bortalaget var inte alls ofarliga som fick matchens första skarpa målchans, där vi levde farligt.

Å andra sidan en nyttig väckarklocka som påminde oss om vilken utmaning vi hade framför oss.

Om jag ska trycka in lite av mina tankar i texten utan att gå in på för mycket detaljer, så blev matchen helt enligt förväntan och mina killar följde vår matchplan på ett imponerande sätt. Det jag saknade var lite mer skärpa i avsluten för en tvåmålsledning i paus. Och vi borde gjort trean, när vi hade momentum efter 2-0. Vi skapade tillräckligt många chanser för att kunna göra detta. I övrigt håller vi nollan för fjärde matchen den här säsongen. Då är man extra nöjd.

Melvins andra balja kom efter en snabb omställning där Jocke hittade fram till Andreas som lade upp bollen för ett distinkt avslut. Jag blev själv lite överraskad över att avslutet kom så tidigt, sett från min synvinkel, men målskytten visste vad han gjorde och det fick han beröm för efter matchen.

Alltid tuffa men trevliga bataljer mellan Genarp och Holmeja. Den här gången var inget undantag. Jag är övertygad om att publiken både njöt av vädret och den kampvilja som spelarna visade. 

Så klart också skönt med revansch på vårens oacceptabla prestation i bortamatchen. 

Nästa helg vill förmodligen Gislöv ha revansch på oss. Ses då!

// Murre

Först och främst var det skoj att vara tillbaka i matchspel. Dessutom fick vi goda förutsättningar med vädret, gräsmattan och trevligt besök. Både av Hardeberga och alla som tagit plats för att släcka fotbollstörsten.

Kanske inte helt oväntat var det en hel del slarv och ett hav av ytor inledningsvis. Bortalaget skapade farligheter direkt och vi hade flyt som slapp ett tidigt baklängesmål. Senare skapade vi några väldigt klara målchanser där vi borde kunna vara mer distinkta i våra avslut. 

I slutet av halvleken fick vi tyvärr kapitulera. Jag skulle inte säga att det var orättvist, men något onödigt, absolut. Vårt försvarsspel hade mer att önska. Dock blev det bättre ju längre matchen led efter att vi påmint varandra om detta i halvtidsvilan.

Till slut fick vi näta. I slutet av andra halvlek serverade Hugo Wahlgren fram Pontus Andersson som avslutade med vänstern över målvakten i mål. Det var inte bara Hugo som spelade i A-lagsströjan denna lördag. Leo Sahlée, 14 år, gjorde sitt första framträdande för A-laget. Han fick 50 minuters speltid och det var kul att få ge honom den här chansen. Oliver Norén och Linus Petersson var våra andra ynglingar som också fick speltid och jag var definitivt nöjd över deras insatser. 

Jon Müller, 21, var också ett annat ansikte som fick behövlig speltid efter en tids frånvaro från spel. Det gav oss möjligheten att gå runt på spelare, låta vissa vila helt från spel och minimera skaderisken på grund av överbelastning. Därför är dessa träningsmatcher nyttiga och helt enligt önskemål, i alla fall för oss tränare.

Jag ska inte säga att det var roligt att släppa in ett mål i slutskedet av matchen, men resultatet var mindre viktigt i en match som denna. Det målet kan också vara en nyttig lärdom för våra spelare när vi nästa helg återstartar seriespelet och gästas av Holmeja som besegrade oss i våras. Ska vi ha chans till revansch krävs det en stark prestation.

Nu börjar det roliga. GIF är redo!

// Murre

Senast vi spelade match efter midsommar var säsongen 2021, då jag gjorde mitt första år som assisterande tränare och Dike var på plan den 30:e juni när Skurup besegrades med 1-0 på hemmaplan. Med andra ord, det hör inte till vanligheterna att fortsätta vårsäsongen efter just midsommar.

Att vända ett 2-0-underläge till seger är inte heller något som sker så ofta. Jag har grävt i arkivet ända tillbaka till säsongen 2015. Det är första gången på tio år (kanske ännu längre i tiden, men jag slutade gräva där…) som en seriematch slutar med tre poäng efter att representationslaget legat under med två mål. Och detta med kanske föreningens yngsta A-lag. Killarna förtjänar all beröm!

Matchen hann knappt starta eller sätta sig. Efter bara någon minut fick vi kapitulera. Tyvärr slarv från vår sida som bjöd hemmalaget på gratis tändvätska. Vi hade bra lägen därefter men utan nödvändig skärpa för att få utdelning. Med fem minuter kvar av halvleken, mitt i ett oönskat mittbacksbyte, hade vi även 2-0 på resultattavlan. Där och då var uppförsbacken bauta, för att använda det ordet.

Det var varmt, snarare mycket kvavt och krävde cooling break i båda halvlekarna. När jag funderade på vad som kunde göras i andra halvlek för att ge kampen en ärlig chans, så reducerade vi via Anton Nilsson, ganska precis innan halvtidsvilan. Med facit i hand var det nog ett nödvändigt mål som gav laget behövlig syre i hettan.

Inför andra halvlek rörde vi om i samtliga lagdelar. Ja, förutom Arvid i målet förstås. Och det var väl tur det. Han stod för en fin räddning strax före Nisse kvitterade till 2-2 i den 65:e minuten. Där och då kände jag att segern var inom räckhåll. Jag känner mitt lag väl. Så kom det förlösande och väldigt efterlängtade 3-2-målet i den 72:e minuten. Kanske inte ett äkta hattrick, dock ett hattrick av just Nisse som nu gjort 6 mål på 3 matcher. Man of the match-hjälmen från senast fick han behålla. Laget var helt eniga om detta, huvudrollsinnehavaren hade inget annat val.

Vår bortafölje syntes även i Klågerup. Killarna fick fira välförtjänt med alla Giffare som ännu en gång visade vilken STOR familj GIF är. Just gemenskap och glädje har vi mycket av. Ett glädjeämne i veckan har varit att 12-årige målvakten Joel Lindahl gjorde sin första träning med A-laget. Joel som imponerade stort under fotbollsskolan fick chansen att testa på A-lagsmiljön med pappa Oskar och tränare Urban Bengtsson vid sidlinjen som såg på honom med ett stort leende. I höst kommer Joel att träna tillsammans med våra unga A-lagsmålvakter och vår målvaktstränare Mats Einbjörn, och få värdefull målvaktsträning i tidig ålder. Joel har ett märkbart fokus och beundransvärt vilja i en så tidig ålder, vilket pekar på en ljus framtid för honom i vår förening. Mycket glädjande!

Killarna var helt slut efter sista matchen för vårsäsongen. Precis som det ska vara. 9 vinster efter 13 spelade omgångar är klart godkänt. Nu tar vi välförtjänt sommaruppehåll och njuter av livets goda. I augusti är vi tillbaka, starkare än igår, var så säkra. Den 16/8 gästas vi av Holmeja. Då är vi och alla ni på Ekevallen sugna på revansch. Tills dess, var rädda om er!

// Murre

Ett stort tack till Genarps IF för en mycket uppskattad Fotbollsskola 2025. Framför allt är det oerhört värdefullt för ett hundratal barn, ledare, funktionärer och alla anhöriga. Det har varit tre fullspäckade dagar med massor av skratt men förmodligen även några glädjetårar. Jag och Dike fick äran att få leda en grupp lyckliga barn som hade väldigt många frågor till oss om just A-laget. Därför var det inte på något sätt ologiskt att avsluta det hela med hemmamatch under onsdagskvällen på natursköna Ekevallen.

En av frågorna barnen ställde till oss lät så här: “Hur gammal är den yngste spelare som spelat i A-laget?” Man behöver inte vara kärnfysiker för att förstå vart våra kära barn ställt in siktet på. De vill spela A-lagssfotboll, gärna inom en snar framtid.

Låt oss minnas att Oliver Norén (son till Fredrik Norén med över 500 matcher) spelade i en träningsmatch förra året och då hade han inte ens hunnit fylla 14 år. Så alla barn och föräldrar i föreningen som läser detta, vägen till representationslaget är inte alls så lång. Jag är och kommer alltid att vara allergisk mot tränare som säger att man skulle vara för ung för att spela i A-laget.

Av den anledningen var det extra skoj att både Oliver och Nils-Johan, födda -10, fanns med i matchtruppen, även om de varit med förr. 15 minuters speltid räckte för att på nytt se vilket hunger de båda besitter, totalt orädda och energiska in i alla dueller. 

Alla vårdslösa tacklingar mot dessa pågar kastar jag rätt ner i papperskorgen och hoppas på att inget barn i någon förening ska behöva bli nersparkad eller för den delen skadade, bara för att de är så pass skickliga att spela i ett A-lag.

Skickligheten syntes. Lille-Nisse väggspelade med Oliver och bollen hamnade till slut hos Store-Nisse som avfyrade en projektil, rätt upp i klykan. Det var också ett glädjeämne att ha Anton Nilsson tillbaka i Giffa-tröjan efter ett litet uppehåll. Tre mål på två matcher visar vilken kvalitet han besitter.

Målet var Antons andra för kvällen. Det första som betydde 3-1 var inte mycket sämre. En dunderkanon från höger. Vackert, otagbart och över målvakten i mål. Skulle kunna kalla det för psykologiskt viktigt i ett skede där matchen stod och vägde. Detta mycket tack vare deras reduceringsmål, som också var ett fint distansskott. Som det brukar heta, ska man släppa in mål så ska det vara snygga mål.

Känner att rapporten inte följer tidslinjen men det viktigaste först tänker jag. Och så till det minst viktiga som egentligen var avgörande. Vår start på matchen var stark, där vi tog ledningen efter bara sju minuter via Pontus soloraid och senare i den 23:e minuten även utökade med Melvins kliniska avslut.

Nu är det lätt att nämna alla som var involverade i målprotokollet. Jag skulle vilja säga att alla 16 spelare stod för en imponerande insats. Deras inställning, kämpaglöd och vilja var jag och hela ledarstaben oerhört nöjda över. För ett ögonblick såg jag vår ungdomsansvarige Peter Eriksson som satt på vallen och bara njöt. Tänk vad en onsdagskväll kan göra med oss när vi är i vår GIFFA-bubbla.

Segersång, jubel, musik och McUno satt fint efter en lång dag. När jag swishade för de två hamburgarna som jag och Dike slafsade i oss, så var det inte för att visa hur duktig jag är som kan betala, det var ren kärlek från deras Murre till föreningens alla fantastiska barn, där barnens lycka förblir ovärderligt. 

Att vi var tillbaka på vinnarspåret var sekundärt.

Glad midsommar!

// Murre